ett år idag med min andra halva

Jag kommer ihåg dagen då du tog modet och berättade för mig att du gillade mig. När vi satt på bussen. Kommer ihåg exakt hur du sa mitt namn...gud va nervös jag va. Jag visste exakt vad du skulle säga. Man hörde det direkt på din röst.
Jag kommer ihåg hur det va när jag skulle gå till skolan efter det. Visste inte riktigt hur jag skulle göra när jag såg dig. Va vi tillsammans efter det? Eller skulle det bara vara konstigt för vi var ju jätte bra vänner? Skulle vi aldrig prata mer?
Men du gick fram till mig, utan att kolla på någon annan, gick du fram till mig och kysste mig. Mina ben höll på att vikas.
Jag kommer ihåg hur det kändes när jag skulle träffa dig under de första månaderna. Jag var så himla nervös varje gång.
Jag kommer ihåg att jag inte vågade skicka ett sms där det stod att jag ville träffa dig. Jag visste inte om du tyckte att jag var för på och sen tycka om mig mindre.
Man skulle kunna tro att jag var självsäker, men det var jag inte. Hjärtat slog tusen gånger om, varje gång jag såg dig.
Nu när jag ser dig vet jag att det alltid kommer att vara du och jag. Du är den som får mig att skratta när jag inte alls är på humör. Du är mitt ljus i mörkret, min ängel. Vill alltid ha dig vid min sida.
Känslan av att bli kallad din är obeskrivlig. Det bästa som finns i hela världen är du och du är bara min.
Detta året som har gått med dig var det bästa någonsin och många fler år kommer det är bli.
Kärleken till dig är obeskrivlig Andrew Thompson!!! 
räcker det om jag bara älskar dig?
Kommentera inlägget här: